Fariseismen: Fjellstedt som exempel på den felaktiga bilden

Före man kritiserar något bör man troligen se till att man har en bra bild därav. Som bäst skriver jag en sammanställning av lite olika källor - nog mycket baserat på E.P. Sanders böcker igen, men söker också material från nutida svenska och engelska kristna webbsidor och böcker. Jag fann dock väldigt talande exempel på denna nidbild i Fjellstedts bibelförklaringar, och eftersom jag gillar språkdräkten tänkte jag att dessa exempel  förtjänar vara sitt eget inlägg. Innehållsmässigt är de nog att fördöma som en missvisande beskrivning, ett osakligt fördömande av en grupp om vilken Fjellstedt hade väldigt vinklad och skev kunskap.

Eftersom Fjellstedts BIBEL Med Förklaringar är tryckt med frakturtypsnitt tänkte jag att det också vore fint att återge den i samma stil. Det tog lite tid att hitta en lämplig font och fundera ut hur man riktigt skall gå till väga i blogger att få den att fungera. Tyvärr har de flesta snygga fonter den rent av dumma egenskapen att långt s är implementerat på ett osmidigt sätt: man ersätter ett helt annat tecken - ofta tydligen \ - med långt s. Detta betyder dock att i webbläsare som inte stöder .ttf som webbfont (IE9, exempelvis) kommer långa s inte att synas som långa s, utan som \. Eftersom stödet varier mellan webbläsare postar jag samma text i kommentarfältet utan märkvärdiga typsnitt.

Nåväl, det om tekniken. Fjellstedts bibelförklaringar för några verser i Matteus är rätt tydliga inte bara i sitt fördömande av fariseerna, utan även i sina beskrivningar av deras lära:

Mat 3:7 Men då han såg många af fari\eerna och \adduceerna komma till dopet, sade han till dem: I huggormars afföda, hwem har ingifwit eder, att I skolen undfly den tillkommande wreden? Fari\eerna, d.ä. af\kilde eller af\öndrade, icke \å \om na\irerna, hwilka ödmjukt och efter Herrens wilja af\kilt \ig till Herrens tjen\t, utan \å, att de af högmod och efter egen wilja af\öndrat \ig från det öfriga folket genom ett utwärtes förment och heligt lefnads\ätt. De föregåfwo \ig kunna icke blott fullgöra lagen, utan äfwen göra mer än lagen bjöd. Icke underligt, allt\å, om fari\eernas \ekt kunde winna stort an\eende bland det lättrogna folket. Än mindre underligt, att Herren be\krifwer och be\traffar dem \å\om \krymtare framför alla andra.

Mat 5:20  ty jag \äger eder, att om eder rättfärdighet icke öfwergår de \kriftlärdes och fari\eernas \kolen I icke inkomma i himmelriket.  Egentligen: om eder rättfärdighet icke överflödar mer än de \kriftlärdes och fari\eernas. Wid de \i\tnämnda orden är uttrycket rättfärdighet icke tillagdt, ehuru det för\tås derunder. Hwad fari\eerna kallade rättfärdighet förtjenade nemligen icke detta namn. Likwäl berömde de \ig af en \ådan rättfärdighet, \om icke blott mot\warade lagens kraf, utan äfwen öfwerflödade och \åledes öfwerick hwad Guds lag ä\kade. Detta öfwerflöd eller des\a öfwerlopp\gerningar be\todo hufwud\akligen i menni\ko\tadgar. Till ett \å förwändt \inne kunde de enda\t komma genom ett ytligt betraktande af lagens bok\taf. Derföre må\te wår rättfärdighet öfwerflöda mer än deras. Huru mycket? Utan twifwel \å mycket mer, \om den rättfärdighet, hwilken kommer af tron, öfwergår den, hwilken kommer af lagens werk. Ty med den \enare, huru öfwerflödande den må \ynas, kommer ingen in i himmelriket, som enda\t är öppet för tron.

Mat 11:28 Kommen till mig, I alla, som arbeten och ären betungade, och jag \kall wederqwicka eder. Här följer nu, för hwilka Sonen will uppenbara Fadren. Kommen, utan dröj\mål, I alla \om arbeten under lagens hårda träldomsok, och ären betungade af \yndens eller mennisko\tadgarnas tryckande börda, kap 23:4, och jag \kall wederqwicka eder, genom Fadrens kännedom. Des\a ord äro för alla \yndare, som känna att de behöfwa nåd, en allmän uppmaning att \kynda till Jesus. 11:29 Tagen på eder mitt ok och lären af mig; ty jag är mild och ödmjuk i hjertat, och I \kolen finna ro till edra \jälar. Tagen, genom ett helt öfwerlemnande af eder \jelfwa i min tukt, på eder mitt ok och lären af mig, ty jag är icke en \träng och uppblå\t mä\tare \å\om fari\eerna, utan mild (\aktmodig) och ödmjuk i hjertat. "

Mat 16:12 Då för\todo de, att han icke hade \agt, att de skulle taga \ig till wara för bröds \urdeg, utan för fari\eernas och \adduceernas lära. Fari\eernas lära gick mera ut på \krymtaktig wantro, \adduceernas på grof otro. Men all fal\k lära har i grunden \amma källa och förer till \amma mål.

Han repeterar inte dessa haranger i de två andra synoptiska evangelierna, utan utgår troligen ifrån att läsaren har läst Matteus först - eller kan söka upp parallellställen på egen hand. 

Fjellstedts beskrivning är klar: fariseernas religiositet bestod endast i skrymteri: det fina i att te sig rättfärdig är att man får mänskors anseende (åtminstone från den egna gruppen som anammar samma rättfärdighetsideal). Man blandar inte in Gud i rättfärdigheten - allt gör man av egen kraft, för att visa (för Gud? Nej, snarare för sin omvärld!) att man klarar av att vara rättfärdig - till skillnad från andra, svagare människor. Deras förståelse av lagen var ytlig och detta uttryckligen som ett resultat av deras egoism och ointresse för sanningen. Detta är en rätt kraftig version av den nidbild jag vill komma till rätta med.

Förvisso är dessa textsnuttar från 1880-talet. Men har man hört tillräckligt många predikningar i lutherska eller frikyrkliga sammanhang har känner man ganska troligen igen denna bild som ännu undervisas i församlingar.

(Fonten är från http://www.morscher.com/3r/fonts/fraktur.htm, tack till Hans Morscher.)