Bibeln: Josua

Har funderat lite på att läsa genom Bibeln i sin helhet och kommentera innehållet här. En del saker ter sig udda i boken, och av naturliga skäl tycker jag dessa förtjänar lite uppmärksamhet. Kanske någon kan bidra med insikter kring konstigheterna, eller annars

Lite kommentarer hittills:

Josua är rätt tråkig, på många sätt: Gud befaller Josua att erövra landet, och erövringen sker. Saker som slår mig som konstiga finns dock: t.ex. varför är detta signifikant nog att författarna ansåg det värt att ta med?

Josua 15:15-19: Därifrån drog han upp mot Debirs invånare. Men Debir hette förr i tiden Kirjat-Sefer. Och Kaleb sade: "Åt den som angriper Kirjat-Sefer och intar det vill jag ge min dotter Aksa till hustru." När då Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav han honom sin dotter Aksa till hustru. Och när hon kom till honom, intalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes fader. Och hon steg hastigt ned från åsnan. Då sade Kaleb till henne: "Vad önskar du?" Hon sade: "Ge mig en avskedsgåva. Eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, må du ge mig vattenkällor." Då gav han henne Illiotkällorna och Tatiotkällorna.[1]

 Här har den reviderade upplagan av 1917 en lite oinformativ översättning; Hebreiskans ord i namnet på den första är unik - så länge man läser med vokalerna - enda andra stället samma ord används omtalar samma källor. Nå, alla modernare bibelöversättningar - och många tidigare - väljer att översätta detta med "(de) övre och lägre/nedre källor(na)". I sammanhanget verkar detta som en mycket märklig sak att skriva i texten, men å andra sidan är väl texten tänkt att försöka dokumentera egendomsfördelningar et.c. som var relevanta vid tiden den skrevs?

Tyvärr hittar man bara märkliga spekulationer om detta på nätet - erövringen av Kirjat-Sefer tolkas av nån kristadelfisk grupp som att bokrullen stängs och icke kan läsas igen, och ses som något slags förebild till saker som sägs i Uppenbarelseboken, eller något dylikt[2].

Vad som är ganska uppenbart är dock att de antaganden som skribenter har vad gäller vad en läsare kan förväntas ha för bakgrundsinformation och vad läsaren kan tänkas vilja veta om bakgrunden till en händelse har ändrat drastiskt. Texten skiftar drastiskt mellan generella yttranden: Kaleb yttrar ett löfte för att uppmana någon att ta över Kirjat-Sefer - inget sägs om sammanhanget i vilket han säger det, men dock får vi väl anta att han inte sade det sekunderna före det hände. Sedan uppmanar Kalebs dotter sin man - och kusin - att begära åkermark av Kaleb. Vi får reda på att detta sker ännu medan de rider åt något håll - ingen säger om de redan är på väg bort att påbörja nya liv eller vad som är på gång, men det tycks relevant att hon hoppar av en åsna i det skedet. För en läsare som inte var med på tiden det hela skrevs kanske sådana detaljer känns märkliga, men det beror välan på att vi använder andra verktyg för att beskriva scener. Detta tycks mig vara ett ganska effektivt och kortfattat sätt att beskriva en scen, om än detaljerna blir synliga vid oväntade tillfällen. Jämför en teaterpjäs där kulisserna vänds fram vid högst märkliga tillfällen en bit in i handlingen, och bara några i taget.